Snart är det nog jul igen.

Gunna och Purjo var på Liseberg. Vi var där förra året och tyckte då att det hade varit så mysigt. Förra helgen bar det av igen. Jul på Liseberg. Vi hade bestämt oss för att åka tidigt till Göteborg så att jag kunde inhandla en vinterjacka. Min gamla blev stulen för ett tag sedan. Det var synd. Hur som helst var detta glömt och en ny jacka skulle införskaffas. Löningshelg. Suck. Bor man i Grebbestad är man inte van vid folk på vintern. På sin höjd springer man på några norrmän som är här och köper "billig" sprit som de sedan smugglar tillbaka till sitt skitland. Göteborg är en helt annan sak. Det vimlade utav folk och alla hade bråttom så där som man har när man är i en storstad. Min plan var enkel men genial. Jag körde ner till KaloAdaland och föreslog till Purjo när vi var strax utanför att vi skulle kunna äta lunch på IKEA. Hon svalde betet. För när vi kom ut från Varuhuset en timme senare, mätta och belåtna föreslog jag att hon kunde köra lite. Jag hade ju faktiskt kört hela vägen ner till IKEA. Ha ha tänkte jag tyst för mig själv. Nu slapp jag att köra bil inne i den stressiga staden. När vi väl hade hittat Göteborgs sista lediga parkeringsplats och parkerat där gick vi till Nordstan. På vägen dit kännde jag obehag. Brinner det? Eller varför är alla ute och springer? Har ni inget hem? Nordstan var inte bättre. Fullt med folk som redan påbörjat julkappsinköpen. Arga kärringar och trötta gubbar gick mellan Nordstans alla affärer. Ungdomsgäng värmde sig genom att smyggröka under en trappa. Stolta moderater var ute och rastade sina unga, blonda fruar och köpte en päls mot kölden. Där stod jag och kände mig matt. Ta mig här ifrån! Jag kom ganska snart i insikt med att jag inte skulle kunna köpa en jacka i detta klimatet. Purjo skulle "bara" in och kolla på något i en damklädesaffär. Jag blev lämnad i en annan affär där jag låtsades att jag kollade efter jackor. När hon kom tillbaka en evighet senare ( det kändes så) tog jag saken i egna händer. -Nu går vi till Liseberg och har trevligt.
Sagt och gjort. Vi gick till Liseberg där jag köpte två ringar korv och en mugg glögg. Regnet kom och alla trängdes mer och mer. Barnvagnarna liksom svälde utav regnet och man kunde inte röra sig. Ungar skrek och ville ha sockervadd och jag vill hem. På vägen ut från Liseberg råkade jag se att det var ljus i träden för att sprida julstämning. Tillsammans med alla människor som hade bråttom kunde det inte bli mer Julstämmning.

Gunna var på badhus.

Helgen som var hade mina kamrater från Halmstad kommit upp till mig i skärgården för att hälsa på och äta rökta räkor. Det var Henrik Andersson, Malm Martinstedt och the German. (Jag väljer att inte nämna deras riktiga namn pga vad jag nu ska berätta.) Det var fint att se gubbarna igen. Henrik hade nog blivit lite längre sen jag såg honom senast, men de andra verkade åldras med behag. The German var den ände som var nykter när de kom in i den nystädade lägenheten. Malm och Henrik hade suttit i bilen och dragit i sig några öl på vägen från Halmstad. Det var en småfnittrig stämning och Henrik släppte av en brakare.
Jag hade blivit ombedd att sätta ihop ett program för helgen. Inte en sekund fick gå till spillo. Jag började direkt att läsa upp mina för alla och berätta om de regler som gällde i hushållet. Mina kamrater som kände sig som semesterfirare såg belåtna ut när jag nämde att det fanns plats för lite fria aktiviteter i det annars fullspäckade schemat. Fredagskvällen blev en succé. Smörgås och sen ut i Grebbestads pulserande nattliv. Det vill säga biljard och öl på Hörnet.
Lördagen inledda vi med melodikryss och våfflor. Ingen orkade vänta på att mina våfflor skulle bli klara så jag fick snällt ställa fram lite bröd och pålägg. Stämningen var på topp. Men alla goda korvar har minst en ände och dagen fick fortskrida. En långprommenad. Lunch. Och så det alla hade väntat på. Vi skulle åka och bada. Är man i skärgården så måste man bada. Visserligen åkte vi till ett badhus men ändå. Tanum Strand, ett stort hotell och konfferens-center erbjöd vad vi önskade oss. Varma poller och en rutschkana som gick utav bara h-vete. Man blir som ett barn när man åkt en sådan. Tio år igen. Ångesten för att man inte vågar åka med huvudet först. Rädslan för att få någon i ryggen som dränker en när man kommit ner. Ja allt som innebar att var tio, tålv år fanns här. I badhus orkar ingen vara snygg.Förutom ett par som hånglade med varandra i en rehabpool. De kråmade sig och äggade upp varandra. De var nog på konfferance, tänkte jag. Annars är alla bara som man är. Lysrören i taket gör att alla blir bleka och har man en liten finne så nog fan kommer den att blossa upp likt en ballong och ropa.
- Perkelle!
Tjocka gubbar satt i en bubbelpool där de drack öl och pratade högt och tydligt om traktorer. Henrik ville åka igen och igen. Det ville Jag med. Vi åkte, vi trängde oss före barn som tvekade, vi gjorde sånt som man saknar att man inte gör oftare och vi var tuffa. När Henrik övertalade mig att åka med huvudet först kom plötsligt rädslan tillbaka. Tio år på nytt. Med tveksamma steg gick jag mot kanan. Men så kastade jag mig bara ut. Det kändes iallafall så. Nu jävlar! Mina ögon höll på att ploppa ur skallen på väg ner. Det var en helt obeskrivlig känsla som ven genom kroppen. Så ungefär när jag kommit halvägs ner för kanan kom Henrik ifatt mig. Han dunsade in i ryggen på mig och skrattade. Nu var slutet nära. Jag skulle sluta på botten av bassängen...men när vi väl plaskade i vattnet hände ingenting. JAG LEVER! Från och med denna stund kommer jag att gå igenom livet som en lite modigar person. Kanske att jag hädanefter kommer suga lite hårdare på livets karamell. I morgon köper jag nog en ny sort kaffe som jag aldrig provat på tidigare.

Lycka är väl att stilla sitta och avnjuta en kall öl?

Ja ingen lycka är väl som den att få ta sig en riktigt kall öl efter en seg sommardag, när man kommit till hotellet på semestern eller efter ett bastubesök. Saken är bara den att det sker ju aldrig. Om man åker på semester kommer till hotellet. Man har packat upp det viktigaste och man har sprungit ner till butiken i hotellobbyn för att köpa sig några öl. Så är nästan aldrig dessa ölen kylda när man köper dem. Istället kommer man tillbaka till rummet med öl som känns varmare än luften. Man slänger snabbt in dessa öl i sitt lilla kylskåp som inte är påslaget. Fem minuter senare kan man inte hålla sig längre. Man har ju tjatat om den här ölen ända sedan man klev av planet och är man född med ett saltkorn i strupen så måste man. Resan blev på toki för dyr och nu är man förtjänt utav lite avkoppling och en riktigt kall öl. Klick i burken och en tillbaka lutad ställning i en fotölj. Äntligen... Usch och fy för den lede! Ölen man smuttade in i munnen var ljummen och smakar salt. Den vill inte riktigt leta sig ner bortom svalget. Allt prat i flera månader tidigare har varit fördjäves. Fyratusen kronor rakt ner i toalettstolen. Den här ölen är inte änns god på pappret. Svälj... Man väljer att inte kommentera det. En missnöjd kommentar skulle kunna ödelägga hela semestern. Det är det sista man vill nu. Man får hoppas att nästa öl är lite kallare.
Likadant är det när man går in i bastun och kommer på att en kall bir skulle sitta som en fläskläpp efter bastubadet. Man ser det framför sig. Sittande på en träbänk utanför bastun iförd en fuktig handuk iväntan på att man ska sluta svettas, sippandes ur flaskan. Fort utav bara helvete springer man till kylen för att kolla. Nej! Jag har inte lagt några på kylning. Man plockar upp en varm ur backen. Fyller handfatet med kallt vatten och lägger ner ölen där i. När man kommer ut ur bastun och man har duschat av sig går man till handfatet bara för att märka att proppen inte har hållt tätt. Flaskan ligger bara där ensam och fuktig. Fan! En ljummen öl efter bastun är som morötter och chokladsås, inte en lyckad kombination. Nej att bara stilla sitta och avnjuta en kall öl är en konst. Jag tror aldrig jag kommer att lära mig detta.


Frityrafton

Då har vi klarat av årets frityrafton. Näst efter första maj och julafton kommer denna stora högtidskväll. Gunna var hemma i Halmstad i helgen som var. Jag kände att jag behövde ett litet bräjk (den svenska stavningen på engelskans break) från sinkningar, tappar och kistor. Det råkade falla sig så "väl" att just denna helgen skulle Anke flytta och man kunde inte komma undan. Lite yrvaken kom jag med Doktorn till vid tiotiden. Doktorn och jag hade suttit uppe till klockan halv sex och druckit öl och ätit ost, en utav Doktorns kännetäcken om man så säger. Hur som hels var det inte en giltigt anledning att inte hjälpa till vid en flytt. Anke hade hjälpt mig några månader tidigare att flytta upp till Grebbestad, så nu var jag i tacksamhetskuld till denne. Det man kan säga till hans försvar var att han hade fixat flera som skulle bära och svettas. Jag antar att alla dessa var i samma otäcka situation som jag var i. Vi bar ner alla möbler och bråte ifrån Anke och Angelikas gamla lägenhet för att bara en stund senare bära upp alltihopa igen in i en annan lägenhet. Hade det inte räckt med att byta gardiner tänkte jag där jag stod i en trappa med en byrå i ett krampaktigt grepp. Hela kroppen vibrerade och händerna svettades likt en tonårings armhålor. Några timmar senare var vi klara med flytten och Anke bjöd oss på hamburgare från Sibylla. För bara två år sen åt jag på Sibylla flera gånger i veckan. Jag saknar inte detta. Hur som helst var detta bara upptakten på att börja med 2007 års frityrafton.
För er som inte varit med om en frityrafton tidigare ska jag försöka att sammanfatta riktlinjerna för en sådan. Man samlar några personer. Minst en av dessa måste tillhandahålla en fritös. Tysken hade våran. Om man har en fritös behöver man olja och mat som man kan slänga i fritösen. sedan friterar man allt och äter till någon spyr eller får magpumpas. Sen är det bara 364 dagar kvar tills man får försöka igen.

Vår meny för frityafton 2007 bestod utav
1. Förrätt. Friterad brie-ost serverat med en klick fikonmarmelad.
2. Huvudrätt. Friterad kyckling, friterade pommes och bearnesås. Inga grönsaker gör sig passande till detta.
3. Desert. Friterade bananer och annanasskivor. Vi kom aldrig till denna rätt då alla mådde redan väldigt illa.
Till detta dricks öl, vin eller något som kan tänkas innehålla alkohol.

Vår frityrafton fick ett rätt snöpligt slut. När huvudrätten dukades fram hade alla ätit sig mätta på friterade ostar. Man fick försöka tvinga ner några kyckling bitar och några oljedrypande potatisstänger. Sen var det stopp och ingen ville ha någon desert. Oljeoset från köket var besvärand och det luktade som det gör på en kinesisk restaurang. Det blev inte bättre utav att jag senare skulle sova i denna lukt. Man knde skrapa av fettet som kommit i pannan på en med en snöskrapa. Jag kan tänka mig att Tysken kommer att få ringa till Jansson (hyresvärden) för en mindre sannering. Köksluckorna hade blivit gula efter vi var klara med fritösen och det droppade fett från allting.
Det är som vi säger på posten i Oskarstöm "Roligt var det men snoriga blev vi". Glad frityrafton på er allihopa. Snart ska vi äta julmat.

RSS 2.0