Gunna har varit i Köpenhamn.

Då var man hemma igen. Var i veckan med skolan i Köpenhamn. En så kallad studieresa. En studieresa går till på det viset att man ska först sitta i en buss och skava hål på byxbaken. Hur man än försöker så går det inte att sitta bekvämt. Man skruvar och vrider på sig och så försöker man att så försiktigt det bara går sätta upp knäna på sätet framför sig. Man kan bara hoppas att ingen gör likadant mot en själv. Jag hatar att ha två knän i ryggen. Till alla människor som inte tror att man ska känna något kan jag här med ta död på den myten. Man vill inte gå på toaletten, eller egentligen vill man det men skräcken för att man ska släppa en brakare som hörs genom de tunna toaväggarna sätter stopp för att gå på muggen. Dessutom kan man ge sig på att just när man själv ska gå så slutar spolarknappen att fungera. Då står man där med skiten och alla skulle veta att det var Jag som var inne sist och bajsade. Nej istället sitter man och håller sig så att ansiktet blir förvridet.
När man så äntligen är framme i Danmark ska man gå på museum. Vi var på Louisiana. Det är ett trevligt museum. Det pågår flera olika utställningar där och så kunde man beställa öl i restaurangen. Jag tog en laxsmörgås och en pilsner. Det satt fint. Det gör inget att man dricker öl mitt på dagen i Danmark. Alla gör det. Ingen tittar snett och rynkar på näsan. Ty danskarna är ett gemytligt folk.
På kvällen gick hela klassen till en australiensk bar. Där kostar ölen 10 kronor och vakten klämmer på en innan man får gå in. Han drog upp jackan på alla som såg misstänkta ut och frågade ifall man hade någon synlig tatuering. Jag känner mig smickrad. Först satt hela klassen samlad och drack öl och pratade med varandra. Till jag plötsligt märkte hur jag och min samtalspartner helt utan förvarning hade blivit ansvariga för jackor och handväskor. Visserligen ett stort ansvar men man kan inte låta bli att känna sig som farfar i "Alla vi barn i Bullerbyn". Jag och Johan blev sittande där länge och pratade med varandra. Det var trevligt vi köpte ölen varannan gång. Sen kom en kille som går i ettan som vi lämnade med jackorn och vi gick ut på gatan och tog taxi hem. På fredagen gick bussen hem igen. Samma vånda för att inte våga gå på toaletten.

Söndag, kaffe och en kaka.

Söndagsmorgonen har redan blivit eftermiddag innan jag har orkat dra i alla spakar och påbörja dagen. Hur som helst börjar helgen lida mot sitt slut och man kan bara bita sig i läppen och försöka se glad ut. Hösten är kommen till Grebbestad. Det vill säga, alla löv ligger på marken helt fastklistrade utav regnet och får ingen chans att blåsa iväg. Det är kallt i vår källarlägenhet. Golv-värmen är avstängd och raggstrumporna uppdragna till knäna. 
Landets postverk har varit vänliga nog att skicka ut ett informationsbrev till sina anställda för att lysa upp i höstmörkret. Där i stod det att posten kommer att dela ut brev på lördagen innan julafton. Detta betyder att jag som bara är tjänstledig från Posten måste arbeta. Hurra! Vilken lycka! Postens personalpolitik är fantastisk. Undra om vi kommer få något riktigt fint som tack för att vi ställer upp för företaget? För några år sedan fick dåvarande vd:n för Posten, Erik Olsson 400 000 kr för att han hade varit så duktig. Hans närmaste styrelseledamöter blev också rikligt belönade. Duktiga, duktiga Erik och styrelseledamöter. Jag bugar mig inför er. Hade jag kunnat kyssa er på fötterna så skulle jag gjort detta. Men med min ynkliga lön hade jag inte haft råd att åka hela vägen upp till huvudstaden för ett besök. Hoppas ni har överseénde med detta. Jag sänder er istället så här två år försent en glad tanke. Jag hoppas att gravlaxen smakade och att swimming-poolen håller tätt. 
Jag ska fira min nyvunna tilltro till Posten med ett paket kakor. Jag köpte det innan idag för mitt feta studiebidrag. Nästan 18 spänn gick kalaset på. Ja, det verkar som om inte sveriges studenter inte går på knäna trots allt. Jag känner mig som en bidragsfuskare som låter svenska folket betala för mina kakor. Undra om jag kan åka in i fängelse för detta. Det vore just snyggt. Vem ska då dela ut post till folket lördagen innan julafton? Jag är säker på att Slöinges fotbollstränare (lagledaren på Posten i Oskarsröm) ställer upp. Han verkar vara sugen på karrierstegen. Ty han skola bli rikligt belönad. Jag ska personligen rama in ett kort på Erik Olsson som han kan ha på sitt kontor och så ska jag samla mina kvitton i ett kolage att hänga bredvid fotot. På kvittona kan man läsa vad jag har köpt för hans skattepengar. Kakor, kaffe, en trisslott. Sedan kan han sitta på sitt kontor och begrunda vilken väg i livet man ska gå. Medans jag ligger på en hård britts på Hall. Tillsammans med resten utav sveriger studenter och bidragstagare.
Nu är kaffet klart. Adjö.

Hyllning till Bohman

Igår fyllde Andreas Holger Bohman uppvuxen i Sennan 26 år. Jag tänkte att jag skulle fira detta genom att skriva en liten hyllning till honom. Ty, vem kan inte älska en man, som kommer hem mitt i natten efter jobb-fest och kissar i kattlådan. En man vars valspråk är " Fettan fes. tretton dog i dimman." med följande förklaring att fisen är alldeles grön. Snart ska denna man bli far och föra vidare Bohman-generna och på det viset bli odödlig.
Kanske kommer någon ihåg när Andeas var och semestrade med grabbarna på Kos och Hampus pissade i hissen på hotellet och sedan spred ut att det var Bamse som hade gjort det. Jag tänkte bara säga detta nu för att rentvå Andreas Holger Bohmans namn. (Om Hampus skulle vilja vara vänlig att ge tillbaka mina sexhundra kronor som jag lånade ut till honom vore jag också tacksam.)
Däremot tror jag nog att Anke borde erkänna att det var han som fes på flygplanet i ren skräck och dödsångest och inte Jag som han hävdar.
Ett tag bodde vår vän i en stuga ute på landet och skulle bli bonde, eller "wannabe bonne" som han själv utryckte sig. Ingen skull få honom från skogens lugna vrå. Inte ens stormen Gudrun skulle få sätta käppar i hjulet för hans bostadsituation. När stömmen gick var det bara att flytta in till två vänliga själar på Brogatan i Halmstad. Där hade han det bra. Lagad mat och NTV vad mer kan en man begära.
Men så en dag bland sommarens soliga dagar så blev han kär i en kvinna som bodde i stan och hade innekatt. Nu var goda råd dyra. Det vara bara till att slå näven i bordet och bestämmas sig för att det nog var i stan han ville bo. Ty, kvinnan med innekatt blev inte så imponerad utav stugan på landet med frystoalett och fin gräsmatta som Bohman hade sått på våren, trots att vissa tyckte att det skulle bli ett fint potatisland istället.
Nu bor Anke med Angelika ( som kvinnan med innekatt heter) i Halmstad och väntar sitt första barn. Bohman har slutat snusa lössnus och kör numera med portion. Men han verkar trivas med det med.
Grattis i efterskott på 26- årsdagen.

Korvmackor

Idag missade jag melodikrysset. Jag ber om ursäkt för detta. Jag kan begripa om Sveriges Radio är upprörda.
Anledningen till att jag missade det var den att jag inte vaknade i tid. Jag gick upp klockan halv tolv. Vad är det som har hänt med mig. Jag brukar vara en morgonmänniska men på sista tiden har jag långsamt förvandlats till en ickemorgonmänniska. Jag kan knappast påstå att jag är en kvällsmänniska. Min kropp vill att jag ska sova efter Rapport. Det har bara blivit så att jag inte vaknar på morgonen. Varför? En förklaring kan vara att jag ofta inte kan somna när jag väl har lagt mig, trots att jag nyss var trött som en kyrkoförsamling i Gnesta. Så fort jag har lagt mig och släckt lampan börjar tankarna fara i huvudet. Det är inte vilka tankar som helst... De handlar oftas om hur jag ska göra med någon möbel. Fräcka sammansättningar som aldrig blir av ytbehandlingsvarianter som oftast inte heller blir av eller bara en så simpel sak som hur ska min sinkrad se ut i skrinet. Dessa tankar rullar runt innanför pannbenet. Till slut tittar jag på klockan och märker att nu är kl två och jag måste somna för annars kommer jag att vara lika pigg och vaken som en högstadieklass fram till kafferasten. Insikten över detta skapar kaos i kolan.
-Somna Gunna! säger jag till mig själv. Tänk på ingenting. Det är just lätt. Jag kan ju vara något stort på spåren. En konstuktion som ett männskligt öga aldrig har skådat förr. Ska något så trivialt som min sömn vara i vägen för detta. Tänk om mina idéer kan göra livet lite lättare att leva för folk.
-Sluta! vem kommer ha nytta av att sinkorna ser ut som penisar. Visst det är kanske lite roligt men det är allt. Somna nu, tänk på ingenting........tystnad......hav......vind.......båt......vågor........fyr.......kanska bor det någon i fyren som behöver en stol eller ett skrivbord att sitta vid när man ska betala räkningarna. Fast man har kanske inte så många räkningar om man bor i fyr. Det skulle inte jag ha. Fast några har man ju alltid. Då behöver man ju ett skrivbord. Jag tror att jag skulle sätta ett par svarvade ben på det.
-Nej, tänk ingenting! klockan är snart tre. det betyder att jag har fyra timmar på mig att få ut min skönhetsömn. Det kommer inte räcka. Ska jag sova mig snygg skulle det nog krävas tre år eller något i den stilen.
Jag börjar räkna får. Det har man ju hört ska vara så bra. Mina får ser ut som de vore med i Wallis och Gromit. Det ser lustiga ut tycker jag. En, två, tre, trä. Om man jobbade som fåraherde skulle man få mycket tid att snickra. En gungstol känns som om det vore på sin plats och ett litet bord som man skulle kunna ställa ner sin kaffekopp på.
Det funkar sådär att räkna får. Om jag håller andan svimmar jag kanske av syrebrist. Undra om jag kommer börja andas när jag väl har slocknat. Kanske dör jag bara. Det vore förargligt. Bäst att inte sluta andas. Andas in och andas ut andas in och andas ut.... oj, nu slutade jag andas för en sekund. Dumma hjärna jag vill inte dö. Andas lite. In och ut in och ut. Livsapparaten verkar var i funktion igen. Det var en betryggande tanke. Jag känner mig lugn. Äntligen somnar jag.
Klockan 07.23 ringer klockan. jag ändrar alarmtiden till 07.33 och somnar om. 07.33 går jag upp ur sängen och går raka vägen in i dushen. Jag vaknar långsamt till liv. Brer mig en smörgås och skivar tre skivor Onsalakorv som jag omsorgsfullt lägger på brödet. Jag sover nog lite ex


RSS 2.0