Vår.

Våren har kommit till Grebbestad. Man vet det för helt plötsligt dyker det upp människor i den annars sovande staden som pratar ett högs märkligt språk. Dessa människor möter man oftast utanför stadens systembolag. De springer från sina båtplatser in till bolaget till sina båtplatser in på ica och till sina båtplatser igen. Sedan sitter de på sina båtar och dricker vin och smörjer sina sönderbrända näsor med aftersun-lotion. Dagen efter åker de hem igen bara för att en ny båt ska lägga an vid deras båtplats och nya människor ska springa på systembolaget. Människorna jag beskriver är naturligtvis "Norrmännen", ett folk som gärna firar sommar i skatteparadiset Sverige. Här är det fint må ni tro. Köttet är billigt och spriten likaså. Den svenska synden kanske också påverkar valet utav semesterort, vad vet jag. I Norge är det stressigt, regnigt, dyrt och så är ju alla som bor där så tillknäppta. Man pratar inte med sina grannar och skrattar man högt på bussen tittar alla konstigt på en. Nej, tacka vet jag det frisläppta Sverige! I Sverige kan man vara sig själv, låna socker av grannen och inleda en intressant konversation med vem som helst, var som helst om vad som helst. Det är ju inte konstigt att alla Norrmän vill tillbringa tid i detta vackra land. Ingen höjer på ögonbrynen om man tar sig ett glas vin mitt på dagen eller har en högljud fest mitt i veckan trots att grannara förmodligen ska upp och jobba klockan sju nästa morgon. Länge leve vårat broderland! Tänker Terje och Ole när de kommer in på svenskt vatten. Nu ska vi leva loppan.
Svenskarna i den sovande sommarstaden står förvånade brevid och tittar på när den överförfriskade Terje försöker styra in sin båt i småbåtshamnen. Terje har förmodligen på sig seglarskor och en cardigan som han ledigt låter vila över sin axlar när han ska försöka göra sig förstådd hos infödingarna.
- unskuld vor kan man besöke systembolaget?
- Vor ligger närmste köttvarumonopol?
- Jeg må gå på do!
- Morrn´ då!
Gud så trevliga infödingarna är, lite tysta kanske, men trevliga. Inte som de är hemma i Norge inte.

-Har ni älskat med varandra?

För några månader sedan var gunna på Stockholms möbelmässa med skolan. Vi hade en fantastiskt bra monter med möbler som vi gjort under hösten. Allt blev en gigantisk egokick, där alla gång på gång sa hur duktig man var. Vi hade jobbat vansinnigt mycket för att allt skulle klaffa och där stod vi och sög på livets karamell och strök sig över bröstet.
Under en av dagarna i Stockholm genomfördes ett litet studiebesök på Carl Malmstens skolan. Detta är kanske den skola son Gunna helst av allt vill gå på efter livet i skärgården. Man gick inne i deras lokaler på söder och kände sig nästan religös. Allt verkade stämma med den bild man hade byggt upp av hur skolan skulle vara. Skolan bjöd på en rundvisning på alla linjerna där elever eller lärare berättade om vad de gjorde. Jag får väl erkänna att allt lyssnade man väl kanske inte på med största entusiasm. Tjejerna på tapetsering verkade trivas men man orkade inte lyssna. Snickeriet var vad jag förväntade mig och de som gillade design fick också sina behov tillgodosedda. Till sist kom vi till möbelkonserveringen. Alla var jätte trötta efter först en dag på mässan och sedan flera timmars rundvisning på Malmsten. Jag satt mig ner på huk medans Ulf Brunne började berätta om vad de gjorde där. Ulf Brunne är en högst kompetent människa och lärare på konserveringen. Han är också väldigt stolt... Gunna känner plötsligt hur det börjar komma, skrattet. Allt Ulf pratar om blir väldigt roligt. Man måste skratta. Skratta ett sådant där trött och tramsigt skratt helt oprovoserat. Jag är inte ensam. När man sneglar på de andra sitter flera stycken alldeles röda i ansikterna och biter sig i läppen. Man vill ju inte bli kallad på intervju till skolan och få frågan om vad var det som var så himla roligt under studiebesöket egentligen? Nej seriositet är en hedersak som måste tas på allvar. Jag känner hur blodkärlen i läppen börjar spricka eftersom jag biter allt vad jag har i den fjuniga skinflärpen som döljer mina sneda tänder i underkäken. Ulf pratar på om hur fantastiskt allt är och han strålar riktigt. Jag börjar harkla mig och ge ifrån mig små målbrottsläten. "Tänk på något annat!" Mungiporna rycker nervöst på mig.
-Ursäkta att jag stör. En elev på skolan sticker in sitt huvud i klassrummet. Jag tänkte bara säga att vi säljer lite mat och öl i fikarummet sedan när ni är klara här.
Alla suckar lättat. Ulf säger några avslutande ord och menar att folk nog är mer sugna på öl en på jugendmöbler för tillfället. Gunna pustar ut. Det känns som om jag lyckades parrera situationen ganska bra. Jag gjorde inte bort mig på studiebesöket. De tror inte att jag är någon oseriös flamspelle. Ölen satt som en smäck. Jag drack några stycken i skolans fikarum för att sedan gå till Bröderna Olsson för att fortsätta festen. Jag kände mig åter på topp. Pratsam och fyndig. Ulf Brunne följer med till Bröderna Olsson. Det spelar ingen roll jag är odödlig. Ulf och vår nuvarande lärare är gamla kompisar från förr. De ställer sig i ett hörn och börjar prata gamla minnen. Jag tar några öl och fortsätter mitt segertåg in i natten. Alla är glada. Trötta men glada. Jag går till baren för att fylla på mitt tomma glas. När jag ser Ulf och Hasse, min lärare, går jag fram och småpratar lite medans jag viftar med min hundralapp så att barpersonalen ska se mig. Hasse säger lite skämtsamt att Han och Ulf har levt rövare en gång itiden då de gick på Stenebyskolan.
-Fast mycket är ju preskiberat nu. säger Hasse.
-Har ni älskat med varandra?... "vad sa jag nu? Jag sa väl inte det jag tror att jag sa." Hasse skrattar och bekräftar det jag befarat.
-Ulf, han undrar om vi har älskat med varandra.
-Mycket har vi gjort men inte det. svarar Ulf medans han tittar mistänksamt på mig. Mitt flyt har försvunnit. Jag tog ner garden lite för tidigt och slog mig själv på käften. Jag skrattar nervöst och avlägsnar mig från lokalen. Hoppas han har ett dåligt ansiktsminne.


RSS 2.0