Det var det året.

Gunna har firat jul i Halmstad. Det är första gången sen Stockholmsflytten jag åkte ner till Halmstad. Jag kunde konstatera att här var det som vanligt. Samma människor och samma bekymmer. När jag ändå var nere passade jag på att jobba lite. Jobba det är bra grejer. Vi som pluggar lever ju vanligtvis i en plastvärld. I denna värld tror man att allt kretsar kring sig själv och ens utveckling. Så när man får jobba lite blir man varse om hur riktiga världen fungerar. Att andra människor kan stå i centrum och livet kan kreta om saker man läst i lokalpressen. En liten del av den riktiga världen finns utanför Stockholm. Det glömmer man lätt bort.
Nu förtiden jobbar inte Gunna på Posten när han har lov och ledigt. Nej, en mysig gruppbostad är sedan i sommras min sysselsättning. Det är fint det. Jag stortrivs! Man får lite distans till sig själv och så inser man att livet inte behöver kretsa kring sinkrader, tappar, kistor, intarsior, möbelklassiker och designeregon.
Så här innan året är slut blir man lätt lite sentimental. Vad har jag hunnit med under ett år egentligen? Bott i Grebbestad, bytt jobb, sökt till skolor, varit på intagningsprov, kommit in på skolor, flyttat till Stockholm och blivit bostadslös. Tänk allt det på ett år. Det är inte konstigt att man ibland måste sätta sig ner på röven, andas lite och ta sig en kopp kaffe. Bältros, matförgiftning, magknip, pollen, förkylning samt blödande fingrar det är Gunnas medicinskaår. Tänk att man hinner med.
Halmstad, Grebbestad, Stockholm, Linköping, Helsingör, Gävle, Huddiksvall, Sundsvall, Ö-vik, Uppsala, Katrineholm,  Vingåker, Borås, Mariehamn, Göteborg, Uddevalla, Laholm, ja, mitt geografiska år talar också sitt tydliga språk. Vilken kille va!? Tänk att man fortfarande orkar vara orolig för var man ska fira nyår. Nästa år ska jag nog ta och trappa ner lite på tempot. Det är jag faktiskt värd. Detta blev lite sentimentalt och tarvligt men det skiter jag i.Vill avsluta med att önska mina fyra unika besökare per dag på bloggen ett gott nytt år och möt världen med en kram!

-God Jul föresten!

I lördags tog Gunna bussen till Kungsholmen. Målet var Akademibokhandeln. Anledningen var Plura. Tidigt var det bestämt att mycket skulle ske denna lördag. På kvällen hade Numran födelsedagskalas i Hammarbysjöstad. Hamarbysjöstad är ett märkligt område i Stockholm. Det bor bara latte-morsor där. Jag tror inte jag har sätt någon man till dessa stressade storstadsmammor. Mitt bland dessa morsors fina lägenheter ligger det ett studenthem. Där bor Numran tillsammans med sin kille, Viktor med bollen. Där skulle det hur som helst vara fest på kvällen och Gunna var bjuden. Kalas är ju skoj hade jag tänkt och tackat ja.
Innan festen skulle det hinnas med att gå på Skansens julmarknad och kanske framför allt så skulle Plura signera böcker. Klockan hade precis slagit ett när Gunna och Journalisten gick in i bokhandeln. Det stod redan några personer framför ett litet bord. De skymde mannen som satt där men man behövde inga 2,0 på högskoleprovet för att räkna ut vem som satt där. Vi tog några försiktiga steg mot bordet för att ändå försäkra oss om att vi kommit rätt. En liten man med keps, hästsvans och några charmiga extrakilon satt bokom en hög av böcker. Han signerade  dessa böcker och skrev små hälsningar till de som önskade detta. Nervositeten smög sig på mig. Jag kommer ju fortfarande ihåg när jag försökte att säga något smart till Stefan Sundström för några veckor sedan. Denna pinsamhet fick inte upprepa sig, tänkte jag för mig själv. Kön fram till bordet var inte så lång så det dröjde inte lång tid innan jag stod öga mot öga (han satt ju fortfarande) med ännu en av mina Gudar. Det sägs ju att man inga andra gudar ska hava brevid Gud. Jag hoppas att han ursäktar mig om han tycker att jag lite slarvigt utser folk till gudar till höger och vänster. Journalisten fick först sina böcker signerade. Han sa:
-Vi såg dig på Katalin. Han var nog också lite nervös lät det som.
-Ja det var en bra spelning....tycker jag iallafall. Plura lät säker men ändå blygsam. Jag var tvungen att kontra kände jag:
-Vi såg dig på båten också. Det där Rock at sea.
-Ja det är ju en lite annorlunda spelning, men det var kul det med. Journalistens böcker var signerade och nu var det min tur. Jag hade tagit två böcker en till mig och en till syster Martin.
-Vad heter du då? frågade Plura. Tänk att han ville veta vad jag hette. Kanske att han ville bli Du med mig.
-Jag heter Gustav med v. sa jag som om jag vore en analfabet. Han öppnade den första boken och skerv "Mycket nöje Gustav" hans namn kluddade han dit lite slarvigt under. Det syns när man är van att signera. Det är en säkerhet i pennan då. Den säkerheten har Plura även om han handstil inte är så fin. Nä r han öppna de den andra boken och tog satts för att skriva häjdade jag honom:
-I den ska det stå "Till Martin". (Jag vågade inte be honom tillägna boken till Syster Martin.)
-Jaha sa Plura och skrev i boken. Jag var så uppspelt att jag glömde att tacka. Eller så gjorde jag det jag kommer inte riktigt ihåg. När jag vände mig om hörde jag Pluras röst som sa:
- God Jul föresten! Jag vände mig mot honom log ett generat leende. Från den stunden är jag Du med honom. Så kändes det iallafall. Som två skolflickor dansade Gunna och Journalisten iväg till Skansen. Där var det kallt men fint. På kvällen bjöd jag på mig själv.
I morse när jag åkte till skolan lyssnade jag på "Ingenting gör ont längre" Det var nästan så det kom en tår när han sjöng att det känns mycket, mycket mer. God Jul, Plura!

Land och rike runt

Hur hann du, Gunna? Förra veckan var väldigt intensiv. Det började med en riktig höstförkylning, med allt det innebär. Min näsa lös röd som en bordell. Jag var trött och hade inte lust med något, ja ni vet hur det är. Detta gjorde mig lite stressad över vad som komma skulle. Det hade varit bestämt sedan länga att Gunna skulle åka till Linköping på onsdagen. Min kompis från sommarhalvåret har doktorerat och nu skulle han disputera. Efter disputationen var det tänkt att det skulle bli fest med mat och 55 gäster. De flesta skulle jag inte känna. Doktorn är från Ångermanland och bor bara i Halmstad under några veckor varje sommar. Det medför att han har vänner från andra ställen i landet. För att inte tala om släkt. Jag fick tjata och lirka för att få med mig någon ifrån Halmstad till Linköping. Det är ju lite lättare att åka dit från Stockholm än från Halmstad. Syster Martin som tycker det är fränt med akademiker bestämde sig i sista stund att han skulle med. Det gjorde mig lättad.
Jag hade varit lite slarvig när jag bokade tågbiljett. Jag hade bara antagit en "bra" tid att infinna sig i Linköping. Det var inte rätt tid. När jag klev av på perrongen med ett gigantiskt paket med guldpapper hade Doktorn redan disputerat. Jaha det var ju trist. tänkte jag. Jag ringde Syster Martin. Det bestämdes att jag skulle gå till torget. Jag snorade och kände mig yr. En tant tyckte att mitt paket var fint. Det värmde. Doktorn ringde till mig och undrade var jag var.
-Jag står vid granen. sa jag. För det var där jag stod. Han kom dit och mötte mig. Jag kunde inte direkt gömma mitt paket som han skulle få först på kvällen. Så istället fick jag agera tomte på torget.
-Det är från alla. Hej! Vad roligt att se dig. Det är ett kort också. En tant tyckte det var fint. Grattis! Vilken fin mustage du har. Tack jag trodde du skulle gilla den (jag hade dagen för ära låtit en liten mustage växa ut på min läpp.) Var det nervöst. Jag är förkyld. Det blev en smått virrig situation på torget. Som det gärna blir med Doktorn och ett guldpaket. Efter det slappnade jag av. Han tog med mig till restaurangen där Syster och några till satt. Det bestämdes att jag och Syster skulle bo på ett hotell. Vi åt och vi gick.
På kvällen kom vi till festlokalen. Mingel, bordsplacering, goddag jag är från Halmstad och motfrågor. Det blev en väldigt trevlig kväll. Trevligt folk och en stolt doktor. Jag drack vin och skålade åt all håll. Snacket började komma naturligt. Ett tu tre så var det bestämt att jag skulle hålla tal. Vilket tal sen. Jag fick improvisera lite. Jag slet med mig guldpaketet från paketbordet och sprang fram. Doktorn fick öppna paketet medan jag talade. Alla verkade uppskatta det. 
När jag vaknade morgonen efter var det med ett ryck. Syster stönade från sin säng på hotellrummet att mitt tåg går om en kvart. Jag kastade på mig allt och sprang till tåget. Jag hann. 
På torsdagens kväll var det examenshögtid på skolan. Dit fick jag gå. Åter igen hade jag missat utdelningen. Min tripp till Linköping gjorde att jag bara kunde medverka på själva festen på kvällen. Det var trevligt. Efterfest på irländsk pub. Ulf var där. När han såg att jag kom in i baren gick han fram till mig och sa:
-Jag förutsätter att inget kommer att hamna i bloggen om det som händer här i kväll. Han fick mitt ord. Ett band spelade irländsk musik och Gunna sjöng med. 
Som om inte det räcker för en vecka var det roadtrip inplanerat på mitt stressiga schema. Dragons Gate, Gävle, Hudiksvall, Sundsvall, Örnsköldsvik och Skuleberget på en helg. Det gick bra. Jag satt i baksätet och hade det mysigt. Fyra hjul som rullar och lika många pojkar i bilen. Det var vi som levde på chans på väg till paradiset. Det var så badhuset i Örnsköldsvik hette. Paradisbadet. På lördag ska Plura signera en bok åt mig. Äntligen

RSS 2.0