-God Jul föresten!

I lördags tog Gunna bussen till Kungsholmen. Målet var Akademibokhandeln. Anledningen var Plura. Tidigt var det bestämt att mycket skulle ske denna lördag. På kvällen hade Numran födelsedagskalas i Hammarbysjöstad. Hamarbysjöstad är ett märkligt område i Stockholm. Det bor bara latte-morsor där. Jag tror inte jag har sätt någon man till dessa stressade storstadsmammor. Mitt bland dessa morsors fina lägenheter ligger det ett studenthem. Där bor Numran tillsammans med sin kille, Viktor med bollen. Där skulle det hur som helst vara fest på kvällen och Gunna var bjuden. Kalas är ju skoj hade jag tänkt och tackat ja.
Innan festen skulle det hinnas med att gå på Skansens julmarknad och kanske framför allt så skulle Plura signera böcker. Klockan hade precis slagit ett när Gunna och Journalisten gick in i bokhandeln. Det stod redan några personer framför ett litet bord. De skymde mannen som satt där men man behövde inga 2,0 på högskoleprovet för att räkna ut vem som satt där. Vi tog några försiktiga steg mot bordet för att ändå försäkra oss om att vi kommit rätt. En liten man med keps, hästsvans och några charmiga extrakilon satt bokom en hög av böcker. Han signerade  dessa böcker och skrev små hälsningar till de som önskade detta. Nervositeten smög sig på mig. Jag kommer ju fortfarande ihåg när jag försökte att säga något smart till Stefan Sundström för några veckor sedan. Denna pinsamhet fick inte upprepa sig, tänkte jag för mig själv. Kön fram till bordet var inte så lång så det dröjde inte lång tid innan jag stod öga mot öga (han satt ju fortfarande) med ännu en av mina Gudar. Det sägs ju att man inga andra gudar ska hava brevid Gud. Jag hoppas att han ursäktar mig om han tycker att jag lite slarvigt utser folk till gudar till höger och vänster. Journalisten fick först sina böcker signerade. Han sa:
-Vi såg dig på Katalin. Han var nog också lite nervös lät det som.
-Ja det var en bra spelning....tycker jag iallafall. Plura lät säker men ändå blygsam. Jag var tvungen att kontra kände jag:
-Vi såg dig på båten också. Det där Rock at sea.
-Ja det är ju en lite annorlunda spelning, men det var kul det med. Journalistens böcker var signerade och nu var det min tur. Jag hade tagit två böcker en till mig och en till syster Martin.
-Vad heter du då? frågade Plura. Tänk att han ville veta vad jag hette. Kanske att han ville bli Du med mig.
-Jag heter Gustav med v. sa jag som om jag vore en analfabet. Han öppnade den första boken och skerv "Mycket nöje Gustav" hans namn kluddade han dit lite slarvigt under. Det syns när man är van att signera. Det är en säkerhet i pennan då. Den säkerheten har Plura även om han handstil inte är så fin. Nä r han öppna de den andra boken och tog satts för att skriva häjdade jag honom:
-I den ska det stå "Till Martin". (Jag vågade inte be honom tillägna boken till Syster Martin.)
-Jaha sa Plura och skrev i boken. Jag var så uppspelt att jag glömde att tacka. Eller så gjorde jag det jag kommer inte riktigt ihåg. När jag vände mig om hörde jag Pluras röst som sa:
- God Jul föresten! Jag vände mig mot honom log ett generat leende. Från den stunden är jag Du med honom. Så kändes det iallafall. Som två skolflickor dansade Gunna och Journalisten iväg till Skansen. Där var det kallt men fint. På kvällen bjöd jag på mig själv.
I morse när jag åkte till skolan lyssnade jag på "Ingenting gör ont längre" Det var nästan så det kom en tår när han sjöng att det känns mycket, mycket mer. God Jul, Plura!

Kommentarer
Postat av: Syster Martin

Känslan jag hade när jag läste har jag aldrig känt förr. I alla fall inte nykter eller utanför en ståplatsläktare på en fotbollsarena. En rysning blandat med spänning och välbehag. Kanske är det för att jag är personligt omnämnd och blir stolt, men antagligen är det för att du lägger de dramaturgiska trappstegen lika elegant som om de vore ekfaner. Och själv framstår du som ett skört stycke svartek, men med den litterära spänsten som hos fjolårsbjörk.



Stort tack, min vän. Kan knappt vänta tills jag får börja läsa...



PS. Tack för Helsingör-tipset. Det blev en nioårig Islay. Och när jag frågade dansken bakom disken om det inte är lite ungt och vass för en cask strenth islaymalt, då fick jag smaka och jämföra med en tolvåring och en högländare. Ibland är livet en buffé.

2008-12-17 @ 13:39:52
URL: http://www.unmarked.se
Postat av: Eifel-Emma

God jul!!!!!

2008-12-18 @ 11:31:36
Postat av: M.

god jul, fyllo.

2008-12-24 @ 21:58:58
URL: http://malmstedt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0