Gunna ska till Stockholm. Hjälp!

Det var ett tag sedan jag skrev sist. Jag lever trots allt. Jag har haft semester från mitt liv. Jag har inte haft något liv. Jag har bara snickrat och snickrat och fyllt år. Ja, jag är nu på fel sida livet. Halvägs till femtio. Suck. Natten till min födelsedag vaknade jag utav en otrolig smärta i min arm. Jag tänkte att nu har jag åkt på en hjärtinfarkt utan dess like. Ska jag väcka Purjo och ta avsked medans jag kan eller är det bättre att dö en stilla död i tystnad. Plötsligt slog det mig att smärtan satt i fel arm. Smärtan ska ju vara i vänster arm. Min var i höger. Sen var inte smärtan någon vidare smärta. Det var en mer stickande känsla, precis som min arm sov. Det gjorde den. Jag hade lagt mig på armen i sömnen och där bestämde sig armen för att sova. Jag kunde lugnt somna om. Purjo visste inte hur lycklig hon var där hon sov. Hon hade mist mig fått tillbaka mig inom loppet av en minut.
Min födelsedag tillbringade jag med att snickra och inte vara på alla grattis sms jag fick utav väner och bekanta. Posten har nämligen slarvat bort min nya mobiltelefon som jag var lovad för några veckor sedan. Jag har helt sonika låtit bli att fylla på min gamla mobil med nya pengar då jag snart skulle få min nya mobil. Detta resulterade i att alla som ville uppvakta mig på min bemärkelsedag inte fick några tack-sms tillbaka. Kanska jag skulle sätta in en liten annons vid dödsannonserna i Hallands Posten som förklarar den pikära situationen. Förlåt mig alla mina vänner. Jag har inte glömt er. Jag står bara förlamad i en tid då ett vanligt telefonsamtal inte duger längre.
Hur som helst så har mitt snickrande inte varit fördjäves. Tidigare idag drog jag på det sista lagret med oljevax på mitt gigantiska linne/likör-skåp som kommer att vara med i fredagens Bohuslänningen. På måndag bär det av upp till den kungliga huvudstaden för att medverka på Stockholms möbelmässa. Jag är kroniskt skräckslagen för Stockholm. Men måste man så måste man. Det finns säkert människor i stockholm också.

RSS 2.0