Hur ska det gå för Gunna i huvudstaden?

För några veckor sedan fick Gunna ett glädjande besked. Det visade sig att allt slit i Bohuslän inte hade varit bortkastat. En solig försommardag ringde Jag till Malmsten, skolan i Stockholm som jag skrivit om tidigare, för att höra om jag eventuellt hade kommit in. Jag behövde ett svar. Jag hade börjat sova dåligt på nätterna och min mage var gasigare än på länge. Så till sist fick jag tag på läraren för utbildningen jag sökt.
- Hej du! sa en glad skånsk stämma efter att jag presenterat mig i luren.
- Jo jag undrade bara om jag har kommit in? jag trampade nervöst på stället och snurrade telefonsladden runt min hand ( Det fins fortfarande människor som ringer med "vanliga" gamla sladdtelefoner).
-Hur var namnet sa du? Han bläddrade i några papper. Jag kände mig lika mycket värd som gammal ostmacka längst ner i en ryggsäck.
- Gustav Person. jag försökte låta lite cool och som om detta telefonsamtal inte spelade någon roll.
- Jaha Gustav. Jag tycker nog att du ska snickra lite till. Välkommen till Malmsten i höst.
Nu stod tiden stilla. Jag fick luta armbågarna mot köksbänken för att inte trilla omkull. Mina läppar rörde på sig men fick bara ut små fiskläten. blu, blu. Jag var tvungen att säga.
- Herre Gud..., var det bästa jag kunde komma på. Jag brydde mig liksom inte ens om att smälla dit ett utropstecken efter Gud. Det blev bara lamt och platt. Vi avslutade samtalet. Ungefär två veckor senare förstod jag på riktigt vad som hade hänt.
Detta besked medför att Gunna ska flytta till den kungliga huvudstaden i augusti. Hjälp. Småstadspojken ska till storstan. En stad med tunnelbana, höga hus, seven eleven och människor som inte hälsar på varandra om man inte känner varandra. Alla försöker lugna mig och menar att  "bara man håller sig på söder så är det lugnt" eller "Stockholm som är så fint. Allting händer där". Djupa andetag Gunna det går fint. Men var ska jag bo? Jag flyttar om drygt en månad och vet fortfarande inte var jag ska bo. Denna situation drabbar säkert många studenter årligen, men för mig är det helt nytt. Okej, jag har åkt utomland utan att veta var jag ska bo eller ens göra och det har ju löst sig. Så plötsligt ska man göra det i Sverige det  borde ju vara samma sak. Nej, allt känns så mycket krångligare här. vem ringer man, vilken kö ska man stå i, hur många ködagar har du, finns det flera köer? Mest av allt skulle man bara vilja ringa till någon som sa att här har vi en fin lägenhet till dig för ett rimligt pris ta den. Det är nära din skola och vi skickar med en guide som får följa med dig de två första veckorna i Stockholm så att du säkert hittar sen. Nu måste jag klara av allt själv. Det får lösa sig jag har ju klarat av att komma in på Malmsten...

RSS 2.0