Vilken månad!

Nu har Gunna bott i Sveriges huvudstad i ungefär en månad. Herre gud vilken månad! För alla som undrar hur jag löst min bostadssituation kan jag meddela att jag inte löst den. Min gode kamrat och olycksbroder Journalisten har förbarmat sig över mig och låtit mig få bo hos honom. Tack! Jag hoppas att jag ska hitta något snart. 
För övrigt har jag börjat på skolan som jag ville. Jag kände ganska snart att detta kommer nog att bli aningen intensiva år. Jag vill nog inte blanda in mig i för mycket sidoverksamhet. Nej, jag skulle bara tänka på mig själv och snickra så skulle allt bli fint. Efter tre veckor ringde Malmstens kår till mig... Det var ordföranden som ringde och informerade mig om att det var årsmöte de kommande dagen. Sen ville hon bara fråga en sak. Jag kände på mig vad det handlade om. Det fattades bara en plats i styrelsen som skulle väljas till kommande år. Jag skulle ju bara tänka på mig själv. Kunde jag tänka mig att bli sekreterare... Jag försökte låta tveksam. Men den gamla ordföranden stod på sig. Jag har väldigt svårt att säga nej märkte jag där. Jaha en dag senare var jag vald till ny sekreterare. Killen som när han skriver på en dator använder två fingrar, killen som vet ett typsnitt, killen som bara ville vara ifred. Men nu är det som det är och jag ska försöka att göra mitt bästa. Jag menar det. Jag tänker faktiskt det. Jag kommer möta världen med en kram och se framåt.
I veckan som var blev Gunna informerat att hans blogg har celebra  läsare. Jag vet inte om ni kommer ihåg den blogg jag skrev om en lärare som jobbar på Malmsten. Har ni inte det läs "Har ni älskat med varandra?". Läraren ifråga sa att han trodde att jag skulle göra ett fint jobb som sekreterare i den nya kåren. 
-Du har ju erfarenhet av att skriva. Även en som jag läser ju bloggar...  gulp, mitt ansikte skiftade färg inom loppet av en sekund. Sen försäkrade han mig om att han hade tyckt det var en trevlig blogg och nu glömmer vi allt. Så Ulf om du nu läser detta vill jag bara säga tack. Du liksom jag verkar möta världen med en kram.

RSS 2.0