Glädjen bara arbete kan uppbringa

Igår drog Gunna på sig sina snickarbyxor igen. Det är snart tre månader sedan de sist fick lämna mitt skåp i omklädningsrummet. Ty det är tydligen så på kanske en utav världens bästa möbelsnickarskolor att man snickrar nästan ingenting. Fem möbler på tre år om man ligger i. Sen är vi redo att gå ut i arbetslivet och producera. Vi är alla förstummade över denna precision att man genom endast fem möbler ska kunna bli kanske världens bästa möbelsnickare. Fem möbler som förvandlar den glade amatören till någon som är top of the line. Hur är det möjligt? Men är man kanske en utev kanske världens bästa möbelsnickarskolor så är det klart att man har koll på det. Eller är det kanske världens största skitsnack? Kan man bara leva på sitt "fina" namn? Utbildar man lärare och låter de under sin studietid endast träffa fem barn? Lär sig läkarstudenterna fem sjukdommar? Polisen fem lagar? Nu är det så att Gunna har lovat sin mor att inte ställa till med en skandal eller låta sina åsikter om skolan lysa igenom så jag stannar där i mina spekulationer.
Hur som helst är det skönt att åter få känna trä i mellan fingrarna och andas in damm ifrån sönderfräsa MDF-skivor. Göra det man vill helt enkelt. Att för en stund i livet kunna påverka någonting. Plugga in musik i öronen och bli ett med sin skapelse. Försöka röra sig som en ballerina mellan maskinerna i verkstaden. Leda dansen i möbelhantverkets underbara värld. Eller bara för att man har på sig hanterkskläder få friheten att bete sig som just en hantverkare. Fika, inte bli klar i tid lova guld och gröna skogar som oftast bara blir småsten och tallbarr. Älskar man det eller älskar man det? Att under några timmar gå och prata i telefon och se arbetsam ut om någon skulle titta på en. Helt enkelt vara hantverkare. Världens kanske mest hemlighållna arbetskraft. När Gunna är klar om några år så kommer jag kunna allt det där. Och kanske är det därför skolan är kanske en utav världens bästa?

Kommentarer
Postat av: M.

Fan, du överträffar dig själv ideligen. Speciellt andra halvan är en uppvisning i berättarkonst av den högre skolan. Du skulle skriva lite längre bara, så att man får suga på krönikekaramellen lite mer. Kanske mer ingående miljöbeskrivning? Eller blir det prosa då? Fan vet. Ha en underbar helg i alla fall. Nu skall jag gå och bota febern med mellanöl. Kram på ´re.



PS. Du vet inte hur rätt du har om medicinstudenterna...

2009-04-24 @ 13:16:26
URL: http://malmstedt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0