Katter bland hermeliner

I onsdags förra veckan kom Systern på besök till Gunna. Det var på måndagen samma vecka som Systern ringde till mig och frågade om han kunde komma upp och hälsa på.
-Ja det är väl klart! Både han och jag visste att det nalkades alla hjärtans dag. Den högtid på året som man inte kan umgås med lyckliga par. När det smaskas gelehjärtan, delas på kakor och myses på restauranger. Undermedvetet var detta ett taktiskt beslut att han skulle komma upp till mig så vi tillsammans kunde vältra oss i den gemensamma ensamheten. Delad ensamhet är dubbelt så ensamt.
På onsdagen mötte jag honom vi Medborgarplatsen. Han sken upp när han såg att jag väntade på honom ovanför rulltrappan vid Björns trädgård. På huvudet hade han en gubbkeps för att posera sin söderromantiska syn på Stockholm. Säga vad man vill om Systern, men det är sällan någonting blir halvdant. Han hade satt upp en eget program för vad som måste hinnas med under den korta vistelsen. Besöka Pelikan, Cornelis grav, Palmes minnessten, Vitabergsparken, Järnet, Skrapan och äta sushi. Med en sådan lista måste man hålla högt tempo om man ska ha tid att hålla helg. Otroligt nog så hann vi med allt. Han fick dock äta sushi ensam när jag var på ett studiebesök på slottet. Lika bra det eftersom det inte är en favorit för Gunna. Jag är väl lite mer fläsk och löksås.
Fredagen den trettonde. Lite avvaktande. En härlig lunch på Pelikan. Vi försökte att känna oss som Plura och Carla där vi satt. Endast vi, några vilsan tyskar, tre gamla akademiker från Lund och ett affärslunchande sällskap utgjorde gästerna på Pelikan. Den stora hallen kändes stor och äkta. Ingen grosshandlare för oss som tydligen är en specialitet på Restaurangen. Dock tog Systern sig en silltallrik och till varmrätt åt vi fläskkarré med gräddsås. Med dricka till det blev det lite i dyraste laget. Är man student så kan man ju unna sig...
Så kom dagen som vi helst ville skulle rulla förbi obemärkt. Dagen då älskande par myser, pyser, pussas offentligt och tittar djupt in i ögonen på varandra. Alla hjärtans dag. Min tillfälliga bostad som skriker på uppmärksammhet är ingen idealisk plats att tillbringa dagen i. Systern sov på en karrig luftmadrass bredvid min säng. Varje gång han hade vänt sig under natten vaknade han och jag. Outvilade gick vi upp på morgonen. Syster förflyttade sig till min soffa för att om möjligt vila sig innan frukosten var klar. Kylskåpet var tomt på frukost. Några varmkorvar som jag kokade och sen kaffe till det blev början på vår romantiska dag. Kjell Höglund sjunger att man vänjer sig. Hoppas han har fel. Efter frukost kändes det meningslöst att göra någonting men efter några timmar beslöt vi oss för att köra ett fullt race. Tunnelbanan till Östermalmstorg för att sen gå ut till Djurgården. En promenad som fylldes med lyckliga svanar som simmade två och två, kall vind och ett stängt Rosendal. Det blev en lång promenad och apptiten växte. Vi får väl äta något kom vi fram till. Jag har tidigare besökt en Indisk restaurang som jag föreslog. Det fick bli så. Inne på restaurangen satt det kille-tjej vid alla borden. Restaurangpersonalen såg lättat på oss när vi kom som om vi skulle kunna fylla någon homokvot för kvällen.Det var bara att spela med. Bord för två med levande ljus. Systern bad till och med servitören att ta ett foto på oss där vi satt. Leende tittade vi in i kameran och försökte se lyckliga ut. De övriga gästerna la inte ens märke till oss tror jag. De var ju ute för att vara med varandra. Jätte god mat till ett rimligt pris, tänkte jag när jag satt där och vi hade faktiskt trevligt. Efter maten föreslog jag att vi skulle klämma in besöket uppe i Skrapan. En god idé tyckte Systern. En god idé som visade sig inte vara en så god idé. Hiss upp till våning 25 och sen trapporna upp till panoramabaren. En öl och sen får det vara nog på mysandet. Uppe i panoramabaren var det inte helt oväntat folk som firade alla hjärtans dag. Med den lilla twisten att de var fint folk som firade alla hjärtans dag. Frackar och palljetter. Gunna och Systern i kofta och hål på strumpan. Det sorlade kraftigt och de fina drack skumpa och färgglada drinkar. Som sagt en öl och inget mer. Systern var fräck nog att beställa någon drink till sig som innehöll ett bär. Vi orkade inte ens försöka att överrösta de lyckligt älskande. Tysta satt vi och drack upp bara för att kunna säga efteråt att vi hade varit där. Väl nere på marken sa jag till Systern:
-Snacka om att vara en katt bland hermelinerna.
-Ja, en söderkatt.

Kommentarer
Postat av: Dunder

Tjena, katten. Dunder här!



Ligger du i Råttans gamla kebabsoffa?



Tack för diskretionen och utelämnandet av vissa prekära detaljer. Säsongsflator och T-banenrunetter, eller vad dom nu sa. Men Lidingö är fint på våren...



Hemma halv ett igår, i säng ett. Sen skola hela dan, seminarium med både opponentskap och respondentdito. Och sen två kaviarmackor och bussen till sjukan för nio härliga arbetstimmar, bara för att vara på artikelsökningskurs på högskolebibblan i morgon klockan nio.



Sitter i scrubs och dricker flottigt kaffe medan jag skriver, fast jag hade hellre skrivit detta på en krog i gamla stan...

2009-02-16 @ 17:03:42
URL: http://malmstedt.blogg.se/
Postat av: Björn Hellberg

så sant

2009-02-19 @ 14:04:36
URL: http://www.unmarked.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0