Att hushålla på aktiviteterna.

Snart är det helg i Gunnas barack. Jag undrar hur det ska gå? Det finns inte så mycket att göra i baracken. Jag har ingen TV, dator eller fru. Under veckan i skolan som gått har jag kommit hem och lyckats att sysselsätta mig fram till klockan 20.00. Då har jag lagat mat, lyssnat på radio, läst en tidning, nästan löst ett korsord (Det verkar som de inte kontrollerar ifall det går att lösa dem ordentligt), pillat ur lite navelludd, vankat av och an, speglat mig (söker rynkor nu när man är så tokgammal, tagit av mig strumporna, diskat, rullat ner persienerna (ingen ska behöva se detta) och spelat lite gitarr. Mycket grejer, men klockan blir inte mer än 20.00. Jag kan ju inte gå och lägga mig då. Jag intalar mig själv att bara klockan blir 22.00 är det okej att sova. Det ger mig två timmar att inte göra någonting. Hade jag befunnit mig i en stressig period i skolan just nu hade jag inte haft detta problemet. Då hade det varit en ynnest att beklaga sig över två futtiga timmar som man inte visste vad man skulle göra av. Nu är det dock en relativt lugn period och jag sitter där två timmar per kväll och och glor. Två timmar dödar man ganska lätt med en TV. Då jag inte har en TV inser jag vilket innehållslöst liv vi lever i denna delen av världen. Det ger en otroligt dåligt samvete. Jag skulle ju kunna rädda världen, kämpa mot orättvisor, utrota HIV eller skapa fred på jorden. Det gör jag inte. Jag sitter i min självömkan och ensamhet och glor. Därför skrämmer helgen mig lite nu. Två långa heldagar med bara mig själv. Jag tänker tillbaka när jag bodde med Journalisten och man alltid hakade på hans tokiga upptåg eller tittade på hans TV. Öppna kanalen, en garanterad tidsdräpare. Eller att kunna gå upp innan honom en lördagsmorgon bara för att se så där oförskämt pigg ut när han kommer ut i vardagsrummet och undrar om han har sovit bort hela dagen.
-Nja klockan är ju halv elva. säger man som man har varit uppe sen sju och bakat bullar. Ingen blir irriterad på mig i min barack. Jag är kung där och det var ju så jag ville ha det. Att det ska vara ensamt på toppen har man ju hört men inte trodde jag att det handlade om baracker. Mitt råd till alla är stäng inte av era TV-apparater eller skaffa er en fru. Själv så tror jag på den sista lösningen, men det är ju betydligt enklare med TV. Dels vad det gäller införskaffandet och dels underhållsmässigt. Just nu håller ju Gunna på att inreda sin barck vilket gör att han hela tiden träffar massor med fruar i inredningbutiker. Hökögonen är ständigt öppna för vad som kan komma. Det gäller ju att vara på allerten om man ska få sig en fru. Spontan, rolig och inbjudande. Kunna slänga ur sig en skön kommentar som både är smart och rolig. Ha det där lilla extra som fruar vill ha och kommer ihåg efter bara ha träffat någon en gång...Jag kanske får köpa mig en TV i helgen.

Kommentarer
Postat av: M.

Jag ser sönderskutna bönder,

jag ser städer som gått sönder.

Jag tittar på hur världen faller isär,

jag tittar på en showbizdokumentär.



Men från Peking hörs det inget, men från Peking hörs det inget.



Jag tittar på TV...

2009-03-09 @ 13:43:43
URL: http://malmstedt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0