Alla mina jag.

Gunna är en kille med många ansikten och namn. Detta blev jag varse om igår igen. En kamrat till mig berättade att hon hade försökt beskriva vem jag är för en kompis. Det hade inte varit det lättaste. Till slut hade dock förklaringen kommit:
-Han ser ut som om han var med vid Ådalen 1931. När jag hörde den förklaringen kunde jag inte låta bli att skratta. Sen blev jag lite rörd. Eller det skulle jag kanske inte alls? Det kan ju vara så att min kamrat tycker att det ser ut som om jag verkligen var med vid Ådalen 1931. Att jag idag är jätte gammal. Eller så kanske hon tycker att jag ser ut som om jag skulle kunna tänka mig att skjuta ner civila människor bara för att göra företagarna nöjda. Jag väljer dock att tro att min kamrats förklaring som dock känns en aning krystad syfftade på min ständigt bultande arbetarhjärta. Sånt syns vill jag tro. Det kan också tänkas att det är min vegamössa och min randiga vårkavaj som gav dessa associationer. Allt är en tolkningsfråga.
En period i livet var jag brevbäraren. Jag arbetade och levde som en riktig postanställd. Jag förlikade mig men denna bild utav mig och tyckte stundtals att det bara var trevligt. Jag kan fortfarande sakna den bilden ibland. För Gunna är en person som inte har något emot att hamna fack. Jag placerar dagligen in personer i fack. Det är så vi håller reda på alla vi träffar. Jag är naturligtvis inte ensam om att göra detta. Min gode kamrat den långe H. är i största grad en sådan människa.
För ett tag sen fick jag ett sms av den långe H. "Jag har bytt sida. Jag har också blivit en senapsmänniska." Ja då var vi två. Några månader tidigare hade nämligen H. reagerat över att jag bara tog senap på min korv med bröd.
-Ska du inte ha ketchup?
-Nej jag gillar när det bara är senap. Detta föranledde till att han tryckte in mig i senapsmänniskofacket. Jag var redan i småkaksfacket. Den långe H. har nämligen kommit fram till att vi som kommer ifrån Åled gillar småkakor.
-Du gillar väl småkakor?
-Ja det är ju gott.
-Jag gillar också småkakor. Det är vi ifrån Åled som gillar det. Vi är även saftmänniskor. Man kan nog anta att H. har ringat in de visentliga delarna utav mig som gör mig unik. Skönt. Då vet vi var vi har varandra.
Gunna har naturligt vis haft många smeknamn med åren. Alla de speglar den personen jag var vid tillfäller när jag fick det. Som om mitt vanliga namn inte räcker till. Kanske att den dagen jag slutar få smeknamn slutar utvecklas som människa och bara blir Gustav. Det vill jag i så fall inte vara med om. Nej det blir låt smeknamnen hagla. det blir som små fotografier från olika stadier i livet. Tusse, ungen som inte kan utala sitt namn korrekt. Gurkan, den roliga mellanstadielven. Gurra, killen som spelar i band. Gusten, brevbäraren. Goodstuff, kocken på irland som får oförtjänat mycket beröm. Gunna, från början ett skrivfel utav Hallandsposten som har kommit att symbolisera snickaren, filantropen och arbetaren med det stora hjärtat. Snygg-Gustav, visserligen ett namn jag hittade på själv i hopp om att det skulle bli en hit men dock ett smeknamn som fick några månader. Jag har säker hafr fler namn som jag inte kommer på i skrivande stund. Poängen är att alla dessa namn är ju jag. Precis som jag är senapsmänniska, saft och småkaksmänniska, brevbäraren, snickaren, gitarristen, den där rolige, han som bara vill ha en kram och nu även han som ser ut som om han var med vid Ådalen 1931.

Kommentarer
Postat av: M.

Jag tror att vi just har noterat en ny toppnotering i din författarbana, och lustigt nog är det för att du är mer stilren än sånsin. Du placerar dig med den här texten helt odualistiskt i krönikefacket. Mina varma gratulationer.



Och nu alldeles strax när jag går till Bulls skall jag ta mig en rejäl funderare på om jag är gitarristen, författarn, poeten eller torsken. För sanningen är nog, som du så nyanserat påpekar, att vi när olika roller i olika sammanhang. Drink efter maten-Martin, småtjejs-Martin, koncept-Martin, sur när han är stressad-Martin, fil.kand.-Martin, jobbig att umgås med men man fortsätter för han är ju ändå godhjärtad-Martin eller helt enkelt doktor Martin. Och på samma vis är du alltså både Jazz-Jörgen och Trä-Tobbe.



Som avslutande implikation skulle jag oxå vilja vädra tanken på att kombinera. Lite cross kitchen även personlighetsmässigt, således. Tänk att få in brevbäraren i kram-Gurra. Pliktrogen och trevlig, i delikat kombination med din av sexuella begär helt ofläckade kärlekstörst. Eller att dina flinka gitarrfingrar och din multimusikalitet tar sig utryck även i den kreativa biten av snickrandet (fast den gör den väl visserligen redan). Visst är tanken eggande?



Nu skall jag köpa Aftonbladet, cykla till Bulls ochy sätta mig vid stambordet. Tänkte köpa mig en mellanöl och något litet till. Gissa vad...



Ha en fin helg, kamrat.

2009-05-22 @ 14:24:17
URL: http://malmstedt.blogg.se/
Postat av: mareha

haha, jag tycker du ska fortsätta ta ådalen31 som en komplimang. för det var det. från djupet av mitt hjärta. du var inte nån som sköt eller betedde sig illa, du var bara en som kämpade för dina medmänniskor, medsystrar och bröder. så här lagom rebellisk. hytte med näven i luften och svor lite.

därför ser du ut att komma från ådalen31. och det har jag inte sagt om någon annan, så var stolt!



det kan även ha att göra med att du är så mager, och i ångermanland 1931 hade man inte så gott om man, men jag tror inte det.

2009-05-24 @ 19:42:51
URL: http://mareha-blogg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0