Jaha. Det kanske är så här.

Härom dagen såg Gunna GB-gubben. Ni vet den där äkligt glada clownen som är symbol för GB-glass. Journalisten var rädd för clowner när han var liten och med handen på hjärtat så tycker väl väldigt få människor om dessa cirkusars pausunderhållare. För det är just vad de är. Pausunderhållare i väntan på elefanterna eller hundarna som kan cyckla och räkna till tio. De blir inte mer än så och kanske är det därför de gråter bakom masken. GB-glass marknadsför sig alltså med denna clown och har väl alltid gjort. Han har blivit en så van syn att man reagerar inte längre när man ser honom. Bakom det äkliga leendet så gråter han. Eller snarare grät. För nu kommer jag till varför jag över huvudtaget tog upp ämnet GB-gubben. Han har skaffat fru. Det är sant. Numera kan man se GB-gubben ståendes leende brevid sin lilla GB-fru. GB-frun ser snäll och glad ut och påminner mig lite om Siv som lagade mat på dagis. Hon liksom GB-frun har permanentat hår (jag kan inte svära på om Siv fortfarande har det) och ser ut som en som skrattar mycket. "Jaha nu har den jäveln gott och skaffat fru." tänkte jag första gången jag såg det lyckliga GB-paret. "Hur kan han lyckas och inte jag." Är jag så motbjudande? Ja uppriktigt sagt så var jag förbannad. "Från och med nu köper jag bara SIA-glass. Om inte Sia helt plötsligt får för sig att presentera den nakna ängeln för en naken ängelfru."
Men så för ett tag sen när jag vaknade i min barck en söndagsmorgon och låg och funderade lite över livet så kom jag till insikt. Kan inte GB-gubben få vara värd en liten fru. Han som stått år ut och år in ute oavsätt väder bara för att le, le, le och sälja glass. Klart att han ska ha en fru. Inte för att han ser lyckligare ut för det. Han ler precis lika mycket som vanligt. Lyckan går kanske inte genom en fru. Det är eventuellt något annat som gör en glad. Om jag skulle ta och testa på att söka någon annanstans än i fru-världen. Ja så fick det bli. Mitt första steg var att jag gick och köpte mig en burk fylld utav omega3-kapslar. Det ska vara bra till allt möjligt. Smart och glad ska man tydligen bli. Redan efter första kapseln slog placeboeffekten in. Jag kom på ett bra sätt att ställa de diskade glasen på diskbänken. Nu kunde de torka utan att det blev kvar vatten på insidan av glaset som inte hittar ut. Jaha. Tänka sig att jag redan börjar bli smart. UNdra vad som kommer komma här näst.
Så igår satt jag och Spiken och pratade på lunchen. Vi diskuterade hur skönt det var när man jobbade en gång itiden och kom upp tidigt på morgonen. Inte som det är i högskolans värld där folk brukar droppa in strax före lunch. Nej, rejält tidigt ska det vara så man inte hinner känna efter. Man ska gå upp, äta sin frukost, borsta sina tänder och först när man sitter på bussen kommer man på sig själv med att vara trött. Då är det för sent att gå och lägga sig igen. Istället får man åka vidare och sen bara sätta igång när man kommer fram. När jag en gång i tiden jobbade på Posten var det på detta viset och som jag trivdes med det. Att gå runt och låta kroppen arbeta som en maskin utan att hjärnan skulle lägga sig i och förstöra allt. Det är ju skönt när det bara susar lite. Idag slog vi slag  i saken. Klockan 07.00 träffades Spiken och Gunna i skolan. Först på plats och ivriga på att börja jobba. Som jag har jobbat idag. Det har bara svischat om mig inne i verkstaden. När de andra studenterna började komma till skolan var jag pigg som en liten mört. Jag visslade och hälsade alla välkomna till ännu en dag i livet.
-Härligt att se dig. Kunde jag säga när en trött nuna kom innanför dörren. Kan det vara omega3 eller är det bara den arla morgonstunden som fått mig på så gott humör? Inte en aning. Men ett är säkert. Jag tycker det är roligt att GB-gubben har fått sig en fru.


Kommentarer
Postat av: M.

skit på dig

2009-05-14 @ 14:30:51
URL: http://malmstedt.blogg.se/
Postat av: PS

high five förresten. men inte fan blir världen bättre för det

2009-05-15 @ 14:08:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0