Mina fruar i serviceyrket

Gunna har skaffat sig några låtsasfruar. Ja ni såg rätt, plural. Flera små fruar runt om i staden som numera är mitt hem. Kanske att det är en försvarsmekanism. Jag vet inte men det känns lite mysigt iallafall. Runt om i den stora staden finns det några butiker som brukar få besök utav en snickarstudent som en gång var snyggast på "Klubb King Kong". Jag och spiken brukar gå runt och titta på mina fruar och fantisera om hur fint det vore om de bodde i min barack. Inte alla på samma gång men en i taget. Ibland köper jag något av min fru bara för att få prata lite med henne. Det brukar låta så här:
(Frun) - Hej!
(Gunna) - Hej!
(Frun) - Var det bra så?
(Gunna) - Ja tack.
(Frun) - Kort?
(Gunna) - Yes.
(Frun) - Vill du ha kvittot?
(Gunna) - Ja tack/nej det behövs inte. (Det sista kan variera lite.)
Efter dessa ord är utbytta brukar vi titta varandra djupt i ögonen och så går jag ut ur affären alldeles röd i ansiktet med ett belåtet leende på mina läppar. På gata pratar jag och Spiken om hur vi tyckte att det gick. Jag brukar känna mig ganska nöjd medan Spiken inte tycker att jag försökte riktigt på allvar. Jag har försökt förklara för honom att även om jag är störtförälskad i min kassörska just när jag ser och pratar med henne så är jag ju inte kär på riktigt. Vi känner ju inte varandra och hon träffar ju flera hundra som mig varje dag och kan omöjligt komma ihåg mig. Trots att jag kanske är en ständigt återkommande kund och behandlar henne med respekt. Nej, hon förblir nog bäst som den lilla låtsasfru hon är. Dessutom kan man undravad alla mina andra låtsasfruar skulle säga om jag började att favorisera en av dem. Det känns bäst att ge dem lika mycket uppmärksamhet och tänka på dem lika mycket.
Vissa som känner till alla mina låtsasfruar tror att jag bara är feg som inte vågar ta våra förhållanden till en ny nivå, men så är det inte. Nej istället är jag nöjd med att vara lite kär på Ica, Lagerhaus osv. Alla fyller sin funktion och är fin på sitt eget lilla sätt. Fattar ni vilken egokick att ha så många fruar som bara vill ha en? För det vill de ju. De trånar och suckar när jag kommer fram till deras kassor och tänker:
-Jag vill ju bara ha den där killen som blir röd i ansiktet när han pratar med mig. Jo jo ni kan ju  bara tänka er. Precis som jag behöver mina låtsasfruar behöver de mig. Men vi har alla en tyst överenskommelse om att vi har varandra bäst i fantasin och då ska vi inte förstöra det med onödig konfrontation och fysisk kontakt.

Kommentarer
Postat av: M.

Fan du är feg, Snickarn. Det är bara tillåtet att leva i en fantasivärld utan förpliktelser om man skriver bok, och knappt då. Du däremot betvingar både furufanér och svartek med stora maskiner dagarna i ända, och då måste du tammefan i alla fall försöka göra kärleken fysisk oxå och verklig oxå. Det abstrakta är vackert men aldrig mättande.



Så, sitt inte där och lipa. Gå ner till Kafé Munken på Renstiernas gata, det är ju bara hundra meter. Oxå köper du en kaffe och en kanelbulle. Och fan ta dig om du går därifrån innan du tagit nån slags initiativ.



Man lever bara en gång, kom ihåg det...

2009-05-05 @ 11:32:57
URL: http://malmstedt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0