Ärad och prisad

Gunna har blivit profet i sin egen hemstad och detta vid den ringa åldern av 26 år. Ja, så är det faktiskt. Förra helgen ärade jag min hemstad ett besök. Gunna var nämligen inbjuden till en utav de stora begivenheterna i Halmstad. Galan men guldkant på Halmstads näringsliv eller något sånt hette det. "Jaha?" tänker ni. Hur går det ihop med att vara arbetarromantiker? Ganska illa kan man tycka och det ända jag har att säga till mitt försvar är att jag var lovad tio tusen kronor om jag kom. Det är ungefär tio tusen anledningar om man en fattig student. Gratis mat och underhållning var jag också lovad och så blev det.
För några veckor sedan ringde en stiftelse till mig och sa att de ville ge mig pengar för att de tyckte att jag var duktig. Hoppla, men jag tackar jag. Jo stolt som en tupp förklarade jag det för kamraterna i skolan. Att en kille ifrån Halmstad skulle få pengar för att snickra är faktiskt ganska otroligt. Ty möbelsnickarskrået är ett ganska konservativt skrå. Begrepp som Stockholmssnickare klingar fortfarande bättre än att man som Gunna bara vara en simpel provinsialsnickare. En hillbilly, bondtölp, ladgårdstomte eller helt enkelt bara en lantis som inte "förstår sig på det fina hantverket". Äntligen kunde Gunna ge sina Stockholmarna en lång näsa. Visst det krävs att bönderna ska prisa bönderna för att jag ska få ett pris men lyckan var ändå stor.
Den långe H var chaufför för kvällen då Gunna skulle ta emot den stora vi i femman checken på stadens finaste hotell. Vi kom lite tidigt dit ty jag tycker inte om att vara sen. Detta gjorde att jag fick under en längre tid stå utanför ingången och vänta på att stiftelsens ordförande skulle komma och ta emot mig. Kallt var det och inte en enda människa. Så började de fina bilarna rulla fram till entrén på hotellet. Ut ur bilarna klev gubbar med fluga och gördel tillsammans med sina uppsnofsade fruar. Långa klänningar och meningslösa hattar. Gunna står kvar i kylan och ser vilsen ut. Jag var ganska vilsen men jag kände ändå en konstig glädje i kroppen. Jag skulle ju få ta emot ett pris och vara kvällen mittpunkt. Alla skulle ju älska mig. De snofsiga damerna och gubbarna gick med små steg mot hotellets glasdörrar. Gunna kände en stolthet där han stod. Damerna hälsade på Gunna med att nicka på huvudet. Gunna nickade tillbaka och fick en stor lust att sträcka fram sin hand och skaka deras. Så blev det inte. Damerna hade inte hälsat på mig för att jag var pristagaren och kvällens höjdpunkt. Nej, de trodde att Gunna som stod utanför dörren och väntade såg ut som dörrvakt. En smal och inte så skräckinjagande dörrvakt men anställd av hotellet måste han ha varit. Stoltheten i kroppen byttes ut mot en obehaglig pinsam värme som spred sig över kinderna. Tänk vad konstigt det kommer bli när dörrvakten kommer gå upp på scenen och tar emot hantverkspriset. Han ska väl inte ha något pris. Han är ju bara en dörrvakt.
Fler pinsamheter var att vänta denna annars ganska lyckade kväll. Halmstad media-elit var på plats nämligen. Den lokala slingan som man kan se i alla hyreshus i Halmstad. Media-eliten leddes utav den självkrönte drottningen Carita som inte kan intervju människor utan att få dem att känna sig som brottslingar. Hon bruka göra inslag ifrån invigningar och nyöppningar i Halmstad. Intervjuoffren tar hon oftast vid bufféborden när folk tar sin andra tallrik mat och så brukar hon säga:
-Du tar mat en gång till. Vad är det som är så bra med denna kvällen? Som den pristagare jag var och kvällens höjdpunkt var jag ett givet offer.
-Vad gör du? Börjar drottningen med. Gunna fattade inte riktigt vad det var för fråga och såg ut som ett frågetecken.
-Öh... Sen var det försent. Gunna var en brottsling och försökte svara så snabbt han kunde på de följande frågorna. Stressad och nervös kände jag mig och det syntes också har jag nu fått erfara.
Men prisad och ärad blev jag. Tomas Petterson roade näringslivseliten med en stå upp. Maten var fantastisk och Gunna kunde andas ut. Jag tror inte det kommer bli många sådana här tillställningar i mitt liv och om man bortser ifrån pengarna så är det faktiskt ganska skönt. För även om bönderna hyllar bondpojken i granngården så var denna bondpojke bara på besök i godsherrarnas fina gårdar. Han fick ta huvudentrén istället för köksvägen. Men bara för en natt. Och när klockan slog tolv blev min kärra till en pumpa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0