Kinks och kyssen.

Gunna är faktiskt stolt över sitt liv. Stolt men inte nöjd. Alltid tar jag för mig och bjuder på det lilla jag har att erbjuda världen. Ja, jag är faktiskt en himla fin kille. En annan kille som är himla fin är inte så mycket kille som gubbe nuförtiden. Ray Davies är hans namn och han var frontfigur i ett utav sexiotalets största band, the Kinks. Gubben är ett geni som tyvärr inte fått den uppskattning han förtjänar genom åren. Hans diskbänksrealistiska texter går in genom örat på mig och kryper in i mina arterer och vener bara för att leta sig fram till mitt hjärta. Helt enormt bra faktiskt.
För någon söndag sen gick Journalisten och Gunna på Berns i Hufvudstaden. Där skulle nämligen en utav världshistoriens stora spela, nämligen Ray Davies. I sista sekund hade Journalisten och jag kommit fram till att detta skulle vi nog se. På vår sedvanliga söndagsfika spikade vi det. Klart att vi inte kunde missa ett sånt här tillfälle. Vi blev inte besvikna. Inte alls. Dylan var en besvikelse när jag såg honom för några år sen och jag var lite rädd att ännu en gud skulle göra platt fall framför mina ögon. Men som sagt Ray var fantastisk. Publiken bestod mest utav män över 50 och man kunde på sina håll ana fruarna till några män. Nu skulle gamla minnen återupplevas lös det om dem. Gunna och Journalisten var yngst och som de låtsasgubbar vi är njöt vi. En kvick och rolig Ray bjöd på en lysande föreställning. De enda besvikelserna denna kväll var förbandet som var något av det tråkigaste som jag sett på en scen. Detta fick i och för sig Ray att lyfta ännu mer när han kom upp efter dem. Att några gubbar i publiken stod och släppte väder under hela spelningen var lite besvärande eftersom många trodde nog att det var Journalisten och Gunna som inte kunde hålla tätt. Då fick vi gestikulera och dra våra tröjkragar upp över våra näsor för att demonstrera att vi var oskyldiga. Men likt Kjell Höglund vande vi oss av detta också och när Ray i slutet av konserten spelade Days var det svårt att dölja tårarna.
Så i fredags blev Gunna åter påmind om the Kinks storhet. Det var pub på skolan och sin vana trogen beslöt sig Gunna i sista sekund att stödja verksamheten. Vår studierektor var också där, honom har jag skrivit om förr och jag väljer att inte nämna honom vid namn för att undvika pinsamheter. Ja det är samma person som jag för två år sen frågade om han hade älskat med min dåvarande lärare. Gunna och studierektorn hamnde en stund vid samma bord där vi i all stillsamhet avnjöt en öl och en god konversation. Musiken stod på i bakgrunden och brummade. "Detta var trevligt" tänkte Gunna ibland. Så helt plötsligt spelas låten "Apeman" med just the Kinks. Likt en häger sträckte då studierektorn på sin hals som om han skulle lokalisera ett rovdjur.
-Vilka är detta?
-Det är the Kinks. De är helt underbara.
-Ja jag tyckte väl att jag kände igen det. Efter det flöt konversationen på i ett rasande tempo. Det visade sig att Studierektorn visste allt om detta band. Till och med när Gunna skulle försöka att imponera lite och förklara att Olsen Brothers hade varit förband till the Kinks på sextiotalet vad det jag som blev imponerad.
-Ja undrar om inte jag var och såg dem just då faktiskt. förklarade Studierektorn. Då brast det för Gunna.
-Hade du inte varit studierektor på min skola så hade jag kysst dig. Några av studierektorn anekdoter senare så var jag tvungen att kyssa jag honom i allafall. Det var visserligen bara på handen men budskapet gick fram. Den här mannen besitter kunskaper och erfarenheter som jag bara måste hylla på något vis. Kunskaper som sträcker sig långt förbi materialet trä, kunskaper som faktiskt räknas. Jo det kanske var lite överilat med att just kyssa honom men nu är det gjort och jag kan inte säga att jag ångrar det.

En ugn skulle man ha.

Ibland blir Gunna sugen på scones. Framförallt på söndagar. Det är ju så gott att vakna lite extra tidigt och ställa sig och baka scones till sin frukost för en person. Så blir det dock aldrig. Gunna har ingen ugn helt enligt studentbostadsbolagets vilja. Studenter lagar inte mat i ugn. De skola koka sin mat i liten kastrull på spis. Jaha, så är det att vara sämhällets parasit som staten inte vill kännas vid. Tacksam ska du vara att du får studera "gratis" i vårt fantastiska land. Gunna är visst tacksam att han får chansen att studera i detta nästan avvecklade välfärdsamhälle. Jag vill ju bara baka scones är det för mycket begärt? Jag undrar om Mats Odell, minister som rear ut sverige, gillar scones. Kanske att han sitter i sitt kristdemokratiska hem på morgonen och ber herren och sin fru om lite scones till frukost innan han går till sitt arbete som han snart inte har kvar då han i all hast råkar privatisera riksdagen. Till jobbet kör han i sin egna bil på en väg som han snart inte får åka på längre eftersom vägen ska bli privat. "Ja så får det nog bli" tänker Mats Odell på väg till sitt snart privatiserade jobb. Denna vägen ska inte staten betala. Han ringer till Fredde Reinfelt på sin ericsonmobil via det privatiserade telefonnätet och föreslår detta. Visst ska vi göra så Mats tyckte Fredde. Fredde sätter Åsa Torsensson på jobbet direkt. Ingen vet vem hon är ändå så där skadar det inte med lite dålig publicitet.
Ursäkta mig. Jag kände att jag kom ifrån ämnet för en liten stund. Som sagt, en lite ugn och möjligheten att få baka mig lite scones en söndagmorgon hade inte varit för mycket begärt tycker Gunna. Men det är det tydligen. Två små spisplattor ska du vara nöjd med. Konsekvensen utav detta är att min söndagsfrukost som jag gärna lyxar till lite består utav två kokta ägg. Två kokta ägg i jämförelse med scones är en klen tröst. Då säger mitt samvete:
-Men du har det ju faktiskt bra. Tänk på de svältande barnen i Afrika. När jag tänker på de svältande barnen i Afrika blir jag ledsen. Ja så ledsen att jag tappar aptiten. Jaha nu kan jag inte äta två fullkomligt fina ägg bara för att de svälter i Afrika. Och inte nog med det då påminner mitt samvete om hönornas situation också.
-Ska du verkligen stödja uppfödningen utav höns. Vet du inte hur de har det? Vet du inte att de bor så trångt att fjädrarna trillar av. Usch Gunna!
-Jo men jag ville ju bara äta lite scones.
-Det är ägg i de med.
-Jo men om jag hade haft en ugn så att jag kunde baka lite scones då hade jag inte börjat tänka på barnen i Afrika och de stakars hönsen. Jag hade varit lyckligt omedveten om allt det där. Mats Odell får sina scones varje morgon och han reflekterar inte över vad han gör.

RSS 2.0