Tysken och jag.

På torsdag kommer min gode vän och vapendragare Tysken till Huvudstaden. Tysken är en fin vän som jag är så glad för. Tysken och Gunna tar fram det gubbigaste hos varandra. På bråkdelen utav en sekund från det att vi ses brukar vi bli ungefär 35 år äldre i sinnet. Vår intressen går ifrån att vara pigga, nyskapande och busiga till att bli en orgie melodikryssande, promenerande, fika och stillasittande. Sitta stilla är en ädel konst som vi båda har vett att uppskatta. Förra gången Tysken gjorde  mig den äran att besöka mig spenderade vi mycket tid just sittandes. Härlig, inga överraskningar och inga krav på att upplevelsen ska vara något utöver det vanliga.
Visst händer det att vi hittar på upptåg av det ungdomligare slaget också men oftast är det något som bara oss helt plötsligt faller in. Som att gå ut i stadens vimmel och hävdar att vi kan prata flytande franska. Något som för övrigt tillslut brukar gå på själva och kanske blir lite övermodiga. Är vi inte fransktalande är vi förmodligen kändisar, släktingar till kändisar eller bara väldigt intressanta. Sådana upptåg är inte helt ovanliga att Gunna och Tysken tar sig till i varandras sällskap.
Anledningen till Tyskens besök denna gången är öl- och whiskymässan. Ännu en gubbig aktivitet som knyter det manliga vänskapensbandet hårdare. På mässan kryllar det utav män med specialintresset alkohol. Ett intresse gott som något kan man tycka. Egentligen är männen som alla andra män. Vi är blyga för varandra och öppnar oss helst inte. Men så länge vi inte gör det gör vi det. Det blev lite kompliserat märker jag. Men män öppnar sig inte för varandra på samma vis som kvinnor gör, inbillar jag mig. När en tjej eller kvinna vill lätta sitt hjärta ringer hon en väninna och så pratar de i timmar om allting. Män gör inte så. Män eller pojkar i vuxna kroppar skaffar sig ett intresse istället. Det kan vara fotboll, hockey, musik, shack eller varför inte alkohol. När kvinnan börjar direkt och i mina ögon lite påträngande diskutera sina problem eller syn på livet sitter mannen tyst. Mannen löser det genom sitt intresse. Då kan man bara i förbifarten öppna sig utan att någon gör en stor sak av det.
-Det här var en rökig whisky...mmm...jag är så förbannad på min kollega... rökig som sagt eller vad tycker du?
-Jo men inte som lagavulin...du får väl snacka med honom då... kommer du ihåg när vi var på whiskyresan?
-Ja vilken resa. Då drack vi ju Lagavulin...är det inte bättre om jag tar det med chefen då...Bowmore är ju också ganska rökig.
-Jo jo Bowmore är grejer det...jag tycke nog att du kan ge killen en chans och konfrontera honom först...skål!
Och så är det löst. Alla är glada utan att på något vis uttmanat den vänskap de har.
I helgen kommer Tysken till Huvudstaden då ska vi förkovra oss i vårt specialintersse öl och whisky.

Kommentarer
Postat av: Dr. Glas

specialintresset alkohol

2009-09-23 @ 18:32:41
Postat av: unmarked

unmarked på facebook

2009-09-27 @ 15:56:02
Postat av: unmarked

unmarked på facebook

2009-09-27 @ 15:56:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0